Aftonbladetläsning
"Höggravid och med foglossning gjorde Carina Berg, 31, en strålande final i Sommarkrysset, glatt påhejad av maken Kristian Luuk.
– Hon mår hur bra som helst, säger kollegan Carolina Gynning, 30."
Jag blir alltid som ett frågetecken när jag av någon anledning läser Aftonbladet. Såhär stod det i ingressen till en artikel jag inte läser. Antagligen är det deras ålder som skrivits ut. Men varför? Okay, vissa kanske vill veta vid vilken ålder Berg blir morsa. Men Gynning då? Jag måste nästan läsa artikeln för att se om det finns någon förklaring. Hur gammal är maken Kristian? Hur gammal är reportern?
Jag läste vidare. Det kom ingen förklaring. Däremot ett nytt mystiskt stycke:
"Carina har under hela graviditeten varit mycket förtegen om sin hälsa. Hon har tidigare berättat att barnet kommer i höst men att hon inte vill prata för mycket om det."
Är vi Carina med Carina Berg? De två gånger Kristian nämns är vi aldrig bara Kristian, nej han är maken Kristian Luuk båda gångerna. Carolina Gynning är Carolina en gång. Bröderna Rongedal saknar helt förnamn. Journalisten till avslöjandet heter Linda Eriksson, okänd ålder. Jag vill absolut inte antyda att denna Eriksson är en dålig journalist och människa. Inte heller vill jag hänga ut henne (jag misstänker att min lilla läsekrets inte mäter sig med AB:s ändå).
Två har bloggat om artikeln. De skriver inget vettigt, säger mest att foglossning inte är något att gnälla för. Och det tycker de är av en sådan vikt att de på något vis lägger sig på AB:s hemsida som relaterade blogginlägg. Nej, naturligtvis tycker de inte att det är viktigt. De vill bara ha läsare. Vilket de naturligtvis får. Läsare som i sin tur kommenterar någon kommentar som inte säger något, för att själva hojta till om sin blogg - som inte säger något.
Vi har alltså ett system av ackumulerande ingentingar som växer sig större till någon slags pseudotillvaro. Nu vill jag inte hävda att jag är bättre, jag skriver ju blogg. Men lite bättre är jag. Jag tänker på något Johan Johansson, medelålders snygg karl, sjöng när jag såg på honom på visfestival. Det handlade om Big Brother. Om att poängen är ett stort offentligt ingenting, som i sin tur blir en happening.
Alltså det här med livets mening. Jag tror man måste kunna räkna på antimeningar. Alltså negativ betydelse, antimeningen med livet, där man som utomstående kan räkna in hur gammal Carina Berg var när hon uppträdde trots foglossning. Problemet är inte att livet eventuellt saknar mening. Det är alla dessa mänskliga svarta hål som sväljer även ingentinget.
Jag hajjar inte riktigt det där med att ha många läsare till sin blogg. Det viktiga är väl att man har rätt läsare? Alltså tio tusen främlingar spelar väl ingen roll? Tjänar man pengar kan jag förstå det. Men det gör nog ingen av människorna som kommenterar aftonbladets webbartiklar, eller i alla fall mycket få. Har man något att säga eller gör bloggen som ett konstverk kan jag förstå det. Då når man ju ut. Men då skulle man ju sagt något. Alltså själva bollandet av ickeinformation, lite som mörk materia? Jag begriper inte.
Men jag är bara 23, och kommer aldrig känna av foglossningar.
– Hon mår hur bra som helst, säger kollegan Carolina Gynning, 30."
Jag blir alltid som ett frågetecken när jag av någon anledning läser Aftonbladet. Såhär stod det i ingressen till en artikel jag inte läser. Antagligen är det deras ålder som skrivits ut. Men varför? Okay, vissa kanske vill veta vid vilken ålder Berg blir morsa. Men Gynning då? Jag måste nästan läsa artikeln för att se om det finns någon förklaring. Hur gammal är maken Kristian? Hur gammal är reportern?
Jag läste vidare. Det kom ingen förklaring. Däremot ett nytt mystiskt stycke:
"Carina har under hela graviditeten varit mycket förtegen om sin hälsa. Hon har tidigare berättat att barnet kommer i höst men att hon inte vill prata för mycket om det."
Är vi Carina med Carina Berg? De två gånger Kristian nämns är vi aldrig bara Kristian, nej han är maken Kristian Luuk båda gångerna. Carolina Gynning är Carolina en gång. Bröderna Rongedal saknar helt förnamn. Journalisten till avslöjandet heter Linda Eriksson, okänd ålder. Jag vill absolut inte antyda att denna Eriksson är en dålig journalist och människa. Inte heller vill jag hänga ut henne (jag misstänker att min lilla läsekrets inte mäter sig med AB:s ändå).
Två har bloggat om artikeln. De skriver inget vettigt, säger mest att foglossning inte är något att gnälla för. Och det tycker de är av en sådan vikt att de på något vis lägger sig på AB:s hemsida som relaterade blogginlägg. Nej, naturligtvis tycker de inte att det är viktigt. De vill bara ha läsare. Vilket de naturligtvis får. Läsare som i sin tur kommenterar någon kommentar som inte säger något, för att själva hojta till om sin blogg - som inte säger något.
Vi har alltså ett system av ackumulerande ingentingar som växer sig större till någon slags pseudotillvaro. Nu vill jag inte hävda att jag är bättre, jag skriver ju blogg. Men lite bättre är jag. Jag tänker på något Johan Johansson, medelålders snygg karl, sjöng när jag såg på honom på visfestival. Det handlade om Big Brother. Om att poängen är ett stort offentligt ingenting, som i sin tur blir en happening.
Alltså det här med livets mening. Jag tror man måste kunna räkna på antimeningar. Alltså negativ betydelse, antimeningen med livet, där man som utomstående kan räkna in hur gammal Carina Berg var när hon uppträdde trots foglossning. Problemet är inte att livet eventuellt saknar mening. Det är alla dessa mänskliga svarta hål som sväljer även ingentinget.
Jag hajjar inte riktigt det där med att ha många läsare till sin blogg. Det viktiga är väl att man har rätt läsare? Alltså tio tusen främlingar spelar väl ingen roll? Tjänar man pengar kan jag förstå det. Men det gör nog ingen av människorna som kommenterar aftonbladets webbartiklar, eller i alla fall mycket få. Har man något att säga eller gör bloggen som ett konstverk kan jag förstå det. Då når man ju ut. Men då skulle man ju sagt något. Alltså själva bollandet av ickeinformation, lite som mörk materia? Jag begriper inte.
Men jag är bara 23, och kommer aldrig känna av foglossningar.
Kommentarer
Trackback
