Snabbt jagar stormen

Jag känn' dej, Enöga, ända sen du var palt. Du har alltid vorte den snällaste och goaste av alla männskor. Du tyckte om alla männ'sker, alla djur, å natur, å berg, å sjöar å skogar. Du tyckte om allt! Allt tyckte du om, inte sant Enöga. Å en dag mötte du en männ'ska som bara ville ha pängar! Som bara tyckte om pängar. Ingenting annat än pängar tyckte han om. Å du blev så besviken, du blev så ledsen. Blev du inte ledsen då Enöga? Å sen mötte du flera männ'sker som bara tyckte om pängar. Som inte älskade nåt annat än pängar på hela jorden. Å då vart du ännu mer ledsen. Ja, visst är pängar viktigt, visst, det är dom. Men viktigast är människorna, människorna å djuren, å naturen å friheten. Friheten som finns här. Glädjen. Nu är du fri Pellegnillot. Men du trodde alla var elaka. Å du ville hämnas å va elak tillbaka. Därför skaffa du dej en sedelpress å gjorde falska pängar; å kasta dom falska pängarna över människorna för att dom skulle bli galna, eller trampa ihjäl varann när dom fånga pängarna i luften. Var det inte så?