När jag känner mig ynklig och maktlös, då tänker jag på Hawkeye
Hawkeye är en superhjälte från serieförlaget Marvel. Det här är en liten redogörelse från superhjältetidningsvärlden. Den var jag mycket engagerad i som barn och ungdom.
Marvel och DC (det andra stora amerikanska serieförlaget) har sedan länge konkurerat. De har försökt att komma på egna idéer, och de har stulit varandras. Sådär sött och kärvänligt som oligoopol lätt blir. DC är de som har Läderlappen och Stålmannen. Intrycket jag fått är att de har haft idéer som är mer far out. Marvel har hållit sig mer sansade och coola. Det är därför Superdickery främst berör DC. De är liksom mer corny. Men det känns även som att de tar hand om sina hjältar bättre. Jag har fått intrycket av att de inte lämnar dem vind för våg lika mycket.
Både DC och Marvel har superhjältegrupper, där de främsta, starkaste och rättrådigaste hjältarna är med. Dessa dras med ett ständigt närvarande problem. I DC:s Justice League är det som mest tydligt, och många avsnitt handlar om att just förklara och överbrygga det där problemet. JL består typ av Stålmannen, Gröna Lyktan, Mirakelkvinnan, Batman, Gröna pilen och några fler. Det varierar. Problemet är att motivera att steget i krafter är så långt mellan Stålmannen och Batman. S kan göra vad som helst, det finns liksom inga proportioner. Och då har DC lagt ned mycket på att berätta och berättiga om de kraftlösas nytta. Gröna Pilen vars grej var att vara bågskytt fick till och med egna karaktärsdrag. Han och Gröna Lyktan hade en påkostad miniserie på 70-talet där de åkte runt i Amerika och fick vittna om de sociala oroligheterna och verkliga samhällsproblemen. Bra serier. Någon i DC trodde på Gröna Pilen.
Marvels motsvarighet till JL heter Avengers. Där finns visserligen inte stålmannenstarka typer med, men glappen är ändå ganska stora. Motsvarigheten till Gröna Pilen heter där Hawkeye. Han är också bågskytt. Det är hans grej. Men aldrig läste jag något berättigande om honom, aldrig fick jag det förklarat varför han skulle vara med. Han hade aldrig några särdrag eller så alls. Man kan säga att han stod sig slätt i jämförelse med de andra hjältarna i laget.
På 80-talet hade Marvel en miniserie där alla seriens största hjältar och skurkar slogs mot varandra i vad som kallades Secret Wars. Och dit släpades stackars Hawkeye med. Hans insats var att Iron Man, som har en mekanisk rustning med diverse vapen, tog hans högteknologiska pilar för att laga rustningen med. Så då måste Hawkeye tälja nya, i trä då. Så även om man är en undermåtta på de allra flesta vis är man ändå aldrig riktigt lika mindervärdig som Hawkeye.
Marvel och DC (det andra stora amerikanska serieförlaget) har sedan länge konkurerat. De har försökt att komma på egna idéer, och de har stulit varandras. Sådär sött och kärvänligt som oligoopol lätt blir. DC är de som har Läderlappen och Stålmannen. Intrycket jag fått är att de har haft idéer som är mer far out. Marvel har hållit sig mer sansade och coola. Det är därför Superdickery främst berör DC. De är liksom mer corny. Men det känns även som att de tar hand om sina hjältar bättre. Jag har fått intrycket av att de inte lämnar dem vind för våg lika mycket.
Både DC och Marvel har superhjältegrupper, där de främsta, starkaste och rättrådigaste hjältarna är med. Dessa dras med ett ständigt närvarande problem. I DC:s Justice League är det som mest tydligt, och många avsnitt handlar om att just förklara och överbrygga det där problemet. JL består typ av Stålmannen, Gröna Lyktan, Mirakelkvinnan, Batman, Gröna pilen och några fler. Det varierar. Problemet är att motivera att steget i krafter är så långt mellan Stålmannen och Batman. S kan göra vad som helst, det finns liksom inga proportioner. Och då har DC lagt ned mycket på att berätta och berättiga om de kraftlösas nytta. Gröna Pilen vars grej var att vara bågskytt fick till och med egna karaktärsdrag. Han och Gröna Lyktan hade en påkostad miniserie på 70-talet där de åkte runt i Amerika och fick vittna om de sociala oroligheterna och verkliga samhällsproblemen. Bra serier. Någon i DC trodde på Gröna Pilen.
Marvels motsvarighet till JL heter Avengers. Där finns visserligen inte stålmannenstarka typer med, men glappen är ändå ganska stora. Motsvarigheten till Gröna Pilen heter där Hawkeye. Han är också bågskytt. Det är hans grej. Men aldrig läste jag något berättigande om honom, aldrig fick jag det förklarat varför han skulle vara med. Han hade aldrig några särdrag eller så alls. Man kan säga att han stod sig slätt i jämförelse med de andra hjältarna i laget.
På 80-talet hade Marvel en miniserie där alla seriens största hjältar och skurkar slogs mot varandra i vad som kallades Secret Wars. Och dit släpades stackars Hawkeye med. Hans insats var att Iron Man, som har en mekanisk rustning med diverse vapen, tog hans högteknologiska pilar för att laga rustningen med. Så då måste Hawkeye tälja nya, i trä då. Så även om man är en undermåtta på de allra flesta vis är man ändå aldrig riktigt lika mindervärdig som Hawkeye.
Kommentarer
Trackback
