Snabbt jagar stormen

Kvinnan från spotifyreklamen avbröt just Jill Jonssons egna reklam. Hon blir allt mer framfusig.

Jag ska tänka på landsbygden idag. Jag har hört om det på radion och det var väldigt spännande. Det var på Tendens i P1, om hur vår bild av dem som väljer att stanna kvar där de kommer ifrån. Det finns attityder kopplade till ämnet. Folk som stannar betraktas lätt för sådana som inte så mycket valt att stanna utan som håglöst blivit kvar mera. Det finns en förväntning på att unga ska vilja bege sig av efter skolan. Inte bara ska man utbilda sig; man ska även resa runt och se världen.

En kvinna på programmet som forskat på det menade att det var en bild som stammade från framför allt kvinnor ur medelklassen. Flickor med fint utbildade föräldrar som skulle in till storstan.

Men också media reproducerade en bild av där allt som inte är storstaden verkligen är periferi. Som någon slags provinsiell samlingsplats för idyller och arbetslöshet tecknas landet utanför storstäderna.

Dammit. Open Office lade ner, mitt framför ögonen på mig. Den fina novell jag nästan skrivit klart är nu helt borta. Surt är vad det är.

Mina noveller är lite speciella eftersom ingen läser dem. Speciellt inte när OO faller samman. Men ändå. Också de som är klara läggs undan i en mapp och ses aldrig över. Kanske som skrivövningar, som träning på någonting annat.

Eller swå är det mest så att ingen frågar efter dem och att det därför inte finns någon anledning att visa upp dem.

Arla i morgonstunden gav jag mig av. Långt innan solen visade sig (eller skulle ha visat sig om det inte varit så molnigt). Jag tog bussen till Västerås och bytte till tåget till Örebro. Värsta resan. Hur ofta är jag i Örebro? Sällan! Jag hade termos med te, så det var en riktig utflykt. Tet var nödvändigt med tanke på hur lite jag hunnit sova om natten. Så där satt jag och väntade i två timmar på stationen i Örebro.

Jag skulle på en arbetsintervju nämligen.

Jag har på senare tid märkt hur körigt det är med mina studier. Och jag vet inte riktigt vad det är som gör det egentligen. Kanske att det är såmycket annat också. Eller att jag inte helt förstår. Lite som att studera ett naturvetenskapligt ämne tänker jag. För min egen skull ska jag rada upp vad jag har att göra. Så kan jag titta på det ibland och förundras. Det är musikhistorien som trilskas. Jag upptäckte nyligen att de inte alls räknat fcrån början av september i sin beräkning av vilken vecka man ska tenta. Så tentan var för flera veckor sedan. Den är lite konstig hemsidan man tittar på (det är en distanskurs). Schemat saknar datum; där står bara studievecka. Så man får räkna själv. Kursen har tre examinationer. En liten uppsats och två tentor. Vad som dessvärre inte riktigt framgår är om det är för hela 15-poängskursen eller för halva bara. Det senare vore sjukt mycket. Det första vore rimligt men märkligt. För då skulle sluttentamen vara 30/10, och då är det ju inte den halvfart det står att det ska vara. Lurigt är vad det är. Även om det löser sig.
Nå, vad jag ska göra nu:

- Jag ska skriva en artikel till arkivet där jag gjorde mitt x-jobb, om mitt x-jobb.
- Skriva uppsats om romsk kultur, på 12-15 sidor
- Läsa artiklar till varje veckas romska kulturlektion
- Skriva en uppsats om musik, på 5-10 sidor
- Två musikhistorietentor
- Söka jobb (jag ska på intervju på fredag i Örebro)
- Återuppta min nedlagda etnologi från förra året
- Dessutom måste jag läsa dikter också, annars vill jag inte vara med.

Men jag har en plan. Jag har kommit på att manbehöver ta 22.5 poäng per termin. Så då har jag en liten buffert att jobba med. Planen är ju att jag tar 37.5. Musikhistorien är det enda som är svårt. Jag kan inte alls och det är mycket möjligt att det kommer gå dåligt för mig. Min misstanke är att jag nog borde varit bättre på teoretisk musik när jag började. Men jag får göra mitt bästa. Jag tror jag ska lägga om och läsa det jag tycker verkar mest givande. Synd, jag hade ambitionen att läsa allt. Men det tar sån tid.

Så fruktansvärt mycket är nu inte det här. Jag bara ältar. Men jag antar att vilsenhet och viss skoltrötthet gör sitt också.

Jag håller på och skriver en självdeklaration till en stipendieansökan jag tänkte göra. Bökigt är vad det är. Saken är ju den att mina inkomster det senaste åren håller sig på en mycket blygsam nivå. Speciellt om man räknar bort studielånen. Jag försökte kolla upp via skatteverket, men det gick inte.