Den sista striden

Igår hade jag mitt kanske livs sista petrapass. Ack o ve, staden känns mer mörk och främmande. Uppsala har blivit kallt. På mina möbler över korparna sitt Newermore, som jag sa i ett brev till vännen Sara. Extra dramatiskt blev det för att strömmen gick. Så ljudet dog och ljuset slocknade. Och i största möjliga tystnad fortsatte vi, målmedvetna och oberörda. Bara dunset av våra steg hördes. Ettt tyst farväl av Petra. Vad ska vi nu ta oss till, vi arma själar? Jag ska ta mig till ett danspass idag i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0