Om konstsyn

Jag tror att konst ska försöka säga något. Konst som har något att berätta är finkultur för mig. Har man ingenting att säga är man per definition intetsägande. Och det låter värre än vad det är. Många stora konstnärer har gjort strålande karriärer utan att säga mig, som människa, särdeles mycket genom sina verk. På samma vis ska man nog inte prata så mycket om man inte har något att säga. Det är därför Moliere är roligare än Shakespear nuförtiden. För att M:s humor fortfarande har något att säga oss.

Konst för konstens eller underhållningens skull ska man visst inte se ned på. Men man måste vara medveten om att det är yta och skval. Sen kan det vara mer och mindre pretentiöst för det. Sen kan det man säger vara olika, det behöver inte vara plakatpolitik. Plakatpolitik tycks stå sig hemskt dåligt i kulturella sammanhang. Hur glömd är inte Ture Nerman idag? Ganska glömd i alla fall.

Sen tror jag också på den konstnärliga självreflektionen. Jag tror det är viktigt att medvetandegöra sig själv om vad det är man sysslar med, vems ärenden man går. Egentligen ska man tänka så även om andra saker än konsten. Mne det är roligare att snacka om konsten. Att se sig själv i sin position tror jag på. De tär för att konsten är viktig. Den kan ge oss verktyg att förstå vår omvärld och varandra, insikter, tankar och perspektiv.

Äsch, jag trampar vatten för att slippa skriva hemtenta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0