Det var i vår ungdoms fagraste vår

Jag hittade en guid till arbetssökande jag skrev på internet 2006. Såhär tre år senare måste jag säga att jag trots att jag har viktiga poänger förminskar vägen "alkohol och antidepressiva" lite väl mycket.


*Lev några dagar i fred och frid i glad ovetandeskap om arbetslöshetens våndor.
*Skriv in dig på arbetsförmedlingen, behöv gå på ungdomsträffar de har gemensamt där de berättar om alla åtgärder du kan få gå på.
*Tänk att du minsan kan få ett jobb för egen maskin.
*Gör inget fast du vet att du borde, må dåligt över detta.
*Ta dig samman och tänk på en massa jobb du skulle kunna få
*Gå i bitar när du inser att hälften av platserna inte vill ha dig och andra hälften inte går att få tag på eller lovar att lämna besked senare. Dvs inte alls.
*Ring till kommunen. Bollas omkring mellan ovilliga ansvariga som skickar dig åt nya människor som är på möte eller fikarast. För de ansvariga är alltid och fikar första gången man ringer till dem.
*Lägg dig ner i din dusch och öva på primalskrik och ångest emedan duschen sprutar kallt vatten.
*Sitt flera dagar och titta ut genom köksfönstret eller följ hålen i väggarna.
*Fundera på vidareutbildning eller Bingolotto eller att råna en bank
*Tänk att du vill ägna dig åt skapande verksamhet istället
*Orka inte engagera dig
*Titta på sinnesslöa teveprogram och börja följa Pussel slaviskt. Längta tills Våra värsta år börjar.
*Drick alkohol för att glömma och fly bort
*Gå med på att ta ett kommunalt program för typ inga pengar i timmen med hårt jobb och tveksamt ansvar. Lev i halvlycklig dvala undan från arbetslösheten så länge det varar.
*Bli arbetslös igen
*Börja göra ångestfigurer i papier maché
*Läs Vredens druvor och känn dig träffad
*Ockupera Blå Hallen
*Kräv fred i Gaza och demokrati i valfritt afrikanskt land
*Tala inför FN
*Spela rockkonsert framför galna fans
*Åk till månen, titta ner och tyck att världen är allt bra världslig ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0