Snabbt jagar stormen

Mitt jobbsökande går liksom i cirklar, man säger. Egentligen borde jag anta att det leder framåt. Men än så länge syns det itne så noga. Idag fick jag inte ett jobb jag sökte i början av sommaren. Desillusionerad som jag är blev jag inte ens besviken. Lite gladare blev jag faktiskt eftersom det är roligare att de säger åt en att man inte får jobb än att de ignorerar en. Då vet man ju säkert när det är dags att sluta hoppas.

Ett viktigt steg i arbetslöshetsprocessen är att känna sig misslyckad och missanpassad till dagens samhälle. Det tenderar att gå över på ett eller annat vis, men återkommer på samma vis som förkylningar och hyresavier. Känslan är ofrånkomlig men inte rationell. Bara man bidar sin tid och gör sitt bästa för att få ett jobb får man en dag ett vikariat i alla fall.

Problemet är att jag inte har erfarenhet. Erfarenhet uppskattas, ingen vill ha någon utan erfarenhet. Alltså får man ingen erfarenhet. Moment 22.

Det värsta med känslan är när den får mig att gå in på typ Syo-guiden för tips. Idag var jag inne på Arbetsförmedlingens sida avstamp.se. Sidan var full av uppenbara lögner och popdesign. Som Halebop fast utan erbjudanden om telefoni. "Arbetsförmedlingen kämpar för att du som är ung snabbt ska hitta rätt jobb. Det gäller både dig som för första gången ska ut på arbetsmarknaden och dig som nu vill ta nästa steg i karriären." Varför säger de så för?  Är det någon form av tomten-finns-psykologi där vi ska må bättre ifall det vore sant? När jag var ung och arbetslös lyfte Arbetsförmedlingen inte ett finger för att jag skulle få jobb. De visade diagram på att fler jobb fixades via kontakter än via AF (Tough luck för oss utan kontakter).

Mina nästa steg tror jag ska vara att höra med någon som kan hotta upp mitt CV och anmäla mig till mitt fackförbunds korta-jobb-pool. Jag ska nog engagera mig i något också. Vännen L säger att det är så hon fyller ut sitt CV. Men mycket tror jag det beror på att hon ljuger för sig själv eftersom hon inte kan stå för sina idealistiska sidor.

När vännen K var färdigutbildad gick hon runt till mäklarfirmor i den trakt där hon ville bo och frågade dem om de inte ville ha henne. Så modig vill jag vara. En dag, om ett par år, kanske jag är sådan.

Samtidigt vill jag ju inte ha entreprenörs- och framåtanda. Det är inte jag. Sånt får mig att må hemskt dåligt. Jag är ju dessutom historiker. Så fort jag ser glada positiva bilder av muntra snygga ungdomar på jobb-sökar-sajterna känner jag mig utestängd. Det är inte för mig.

Jag har räknat lite på hur mycket jag skulle vilja läsa också. Kom fram till att jag har 45 poäng att avsluta, 45 poäng som jag läser under hösten och 90 poäng som jag skulle vilja tillgodogöra mig över det. Ganska mycket faktiskt. Men jag har tid.