Barbro
I DN igår var det en intervju med Barbro Lindgren. När jag ser henne kan jag ångra att jag föddes femtio år för sent. Jag rev ut den och satte upp på garderobsdörren. Ingen saknar den för jag är den ende som läser tidningen. Imorgon ska jag slänga alla tidningarna ändå, i pappersinsamlingen. Såhär sa Barbro:
"Jag var ute och gick i Borgholm nyligen och passerade ett äldreboende där det under en lång stund hade suttit en gammal kvinna vid fönstret, helt ensam. Så jag lyfte upp min lilla hund och vinkade åt kvinnan. Och jag såg att hon blev mycket glad. – Det var kanske det bästa jag gjort i hela mitt liv. Det är sådana ögonblick det handlar om, när livet och det medmänskligt varma ändå på något sätt får segra."
http://www.pastan.nu/cm/2.145/dnbok/jag-kan-gladja-mig-at-att-det-jag-skrivit-natt-ut-1.917871
"Jag var ute och gick i Borgholm nyligen och passerade ett äldreboende där det under en lång stund hade suttit en gammal kvinna vid fönstret, helt ensam. Så jag lyfte upp min lilla hund och vinkade åt kvinnan. Och jag såg att hon blev mycket glad. – Det var kanske det bästa jag gjort i hela mitt liv. Det är sådana ögonblick det handlar om, när livet och det medmänskligt varma ändå på något sätt får segra."
http://www.pastan.nu/cm/2.145/dnbok/jag-kan-gladja-mig-at-att-det-jag-skrivit-natt-ut-1.917871
Kommentarer
Postat av: Elin
Jag läste den också. Finare får man söka länge efter. I Paris fanns det en dam i ett fönster som vi brukade vinka till när vi gick till marknaden.
Trackback