Surrealismen

Jag har ett lite svårt förhållande till surrealismen, en ofta obesvarad kärlek. Speciellt gäller detta bildkonsten. Den är som en pappa spelad av Robin Williams i en amerikansk familjekomedi. Jag står där på den viktiga premiären eller basebollmatchen eller vad det nu kan vara, och han kommer inte. Fast han lovade. Så besviken blir jag.

På min toa har jag en bok med Magritte-målningar. Där finns det ett par som jag tycker är mycket fina, men det mesta 'är bara liksom kul idéer, lustigheter, inte mer. Och så alla dessa kvinnokroppar, hur roligt kan det vara att måla en sensuell naken kvinna. Känns ju lite gjort. I min Magritte-bok är det väldigt få sexualiserade män. Likadant med Dali, målningarna förefaller mig så tramsiga. Men jag vill tycka om dem, de borde vara rätt. Det skulle kunna vara det bästa jag visste. Surrealismen min fader och socialrealismen min moder.

Fast Max Ernst är rätt fin i alla fall.

Nu kommer molnen, jag har väntat på dem. Var rädd det skulle bli en solig kväll. Nu hoppas jag på en skur.

Kommentarer
Postat av: E

Dalis konst är gravt överskattad.



Men Bretons poesi är god.



Sådetså.

2009-07-13 @ 22:13:55
Postat av: Elin Lod

Dali är inte överskattad. Jag gillar din blogg.

2009-07-17 @ 19:54:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0