Snabbt jagar stormen

Jag har tänkt på en grej med julen. Framför mycket annat är julen barnens högtid, en alldeles speciell dag för de små. Det är behjärtansvärt. Men säg att man utgår ifrån att stora delar av sedvanliga julfiranden i svenska hem där barn lever går ut på att göra det så lyckligt som möjligt för kidsen. Det är väl inte någon orimlig tanke. Men om det är en dag då föräldrar och andra vuxna gör sitt bästa så finns det ändå ett problem. En spricka i idyllen kan man säga.

Jag talar förstås om tomten. Tomtens roll rymmer en stor bedrövelse. Vi utgår ifrån två saker för enkelhetens skull: 1 många svenska barn ser tomten som en fundamental del av julen, 2 tomten as we know him är påhittad av Coca Cola.

Det betyder alltså att den perfektion som föräldrarna eftersträvar bygger delvis på en lögn. Det finns ingen tomteverkstad. Av egen kraft kan således inte de vuxna göra det riktigt bra för barnen. De nödgas ta till lurendrejeri. I verkligheten kan inte föräldrarna hitta den julefrid, så de söker sig till det overkliga och påhittade.